Our tiny miracle

Idag var det som jag skrev tidigare dags för glukosbelastningen. 

Min oro var obefogad. Ingen risk för graviditetsdiabetes! 

Vi tog även fler prover och mätte magen.

Mitt blodvärde, hb, fortsätter gå ner trots järntabletterna. Nu ska vi försöka ta tabletterna med apelsinjuice för att c-vitamin boostar effekten så skulle vi kolla nästa besök om det hjälpt. Har det inte gjort det så får jag öka dosen.

Hon frågade om jag inte var trött och visst är jag det, och det är ju ganska förståeligt nu när värdet är lågt! 

Magen har växt bra, ligger precis på kurvan nu och låg precis under vid senaste besöket. 

Att hitta hjärtljuden var svårt, vi har en envis tös som sparkar bort dopplern och gömmer sig men tillslut så lyckades vi så barnmorskan blev nöjd. Och det är bara bra att bebis reagerar sa barnmorskan. Det är ett gott tecken! 

Vi pratade även om min foglossning. 

Den har ju tyvärr blivit värre.

Hon kände på fogarna och tryckte på blygdbenet och det var den värsta smärtan jag känt, säkert mycket för att jag var helt oförberedd på att det skulle göra så ont. Jag skrek rakt ut! 

Så nu fick jag ett foglossningsbälte som hon starkt rekommenderade att jag skulle ha. Hon såg lite oroad ut av att jag hade så ont så nu hoppas jag att bältet förhindrar att det förvärras ytterligare så jag klarar av jobbet fram till förlossningen.