Vecka 29 ❤
Igår gick vi in i vecka 29 och därmed är den tredje och sista trimestern här.
Det känns galet att vi är på slutspurten nu.
Det känns som att det var igår vi fick plusset på stickan och samtidigt som jag vet att jag tyckt att tiden gått sakta så känns det som att det har gått väldigt snabbt när man blickar tillbaka.
Min mamma sa det till mig idag:
"Känns det inte som att det var igår du sa till mig att du nog inte ska dricka mer?"
Och ja, visst gör jag det.
Jag kommer aldrig glömma den dagen.
När plusset kom var vi på semester och spenderade hela dagarna i en solstol med en drink/cider i handen.
Resten av semestern blev det alkoholfritt!
Så, hur känns det nu i vecka 29?
Foglossningen har blivit värre, som jag skrev tidigare. På tisdag ska jag till en sjukgymnast och jag hoppas få lite tips då.
Det är svårt att tänka över sina rörelser när man inte är van vid att behöva göra det.
De stunder jag är smärtfri lyckas jag knappast tänka på att inte göra si eller så, vilket gör att jag får lida för det i efterhand.
De sura uppstötningarna som besvärat mig en del och som fått mig att vakna och spy flera nätter har jag lyckats hålla i schack med hjälp av omeprazol. Jag slipper det inte helt (som t.ex förtillfället då jag just nu kämpar med att hålla maten nere) men det är mycket bättre än innan.
Magen växer mer och mer (precis som brösten och rumpan) och även om jag ofta känner mig stor och klumpig så älskar jag magen.
Tanken på att vår lilla flicka ligger därinne och växer gör mig alldeles varm i kroppen.
De senaste dagarna har jag upplevt att hennes sparkar blivit hårdare/starkare och hon håller igång mer än tidigare.
Sparkarna är jättemysiga, men jag har ännu inte vant mig vid känslan när hon vänder sig och man känner en kroppsdel som dras under huden längs hela magen. Det är häftigt, men en märklig känsla i jämförelse med sparkarna.
Sambon känner av sparkarna han med sen några veckor tillsammans och det är underbart att se hur hans ögon glittrar varje gång han lägger handen på magen och möts av en spark.
Han har börjat prata med magen mer och mer och berättar för vår lilla tjej att han längtar efter henne men att det inte är långt kvar nu innan vi ses. Det är fantastiskt att se och jag blir mer och mer kär i den mannen för varje dag som går!
❤
