Amning och viktstress

Igår var BVC på hembesök och det var dags att väga lillan igen. Hon var ju lite liten när hon kom ut men gick bara ner totalt 60g efter födseln, trots att det är okej att de går ner 10% av kroppsvikten vilket i Lydias fall skulle innebära att hon hade kunnat gå ner nästan 290g utan att det varit någon fara.
Men det har däremot varit problem med amningen och maten. På BB var Lydia väldigt slö, vi skulle mata var tredje timme och ofta var hon så trött att hon inte orkade äta och några milliliter kunde ta lång tid innan hon fick i sig.
Hon har inte heller haft ork att suga på bröstet och får inget tag vilket gjort att vi får använda amningsnapp vid amning och pumpa för att ge bröstmjölk på flaska för att hon ska få i sig tillräckligt. Att suga på amningsnappen har också varit svårt för henne så det har mest blivit utpumpad bröstmjölk som hon fått.
Det har varit jättejobbigt för mig när min målbild under graviditeten har varit att få amma henne.
Jag var under graviditeten inte alls orolig för förlossning eller smärtan som många andra, det enda jag oroade mig över och var rädd för var att amningen inte skulle fungera.
Stundvis har jag känt mig väldigt nere för att det inte fungerat som jag hoppats på och önskat men har fått ett fantastiskt stöd av min underbara sambo som peppat mig och sagt att det kommer funka tillslut.
På BB mötte jag en del personal som i min mening stressade mig över Lydias vikt och mat och fick mig att känna mig som en sämre mamma pågrund av amningen vilket gjorde att jag kände en enorm press över att hon skulle ha gått upp vid varje vägning.
Personalbyten tre gånger per dag på BB och alla gav mig helt olika råd. "Amma innan flaska", "använd inte amningsnapp, det är dåligt", "amningsnapp är jättebra om de har svårt att få tag", "amma efter flaska" osv osv.
Som förstagångs-mamma kände jag mig förvirrad av alla olika råd och visste inte alls vad jag skulle lyssna på. Jag grät vissa dagar på BB för att jag bara ville därifrån..
När jag vid ett tillfälle glatt berättade för en i personalen att Lydia tog bröstet jättebra och sög ett litet tag blev jag misstrodd av henne som då ville att jag skulle bevisa genom att amma igen och väga innan och efter amning.
Såklart fungerade det inte bra, då jag kände mig så pressad och Lydia precis ätit. Hon fick iallafall i sig lite visade vägningen vilket bevisade att hon faktiskt sugit något. 
Denna sköterska var skeptisk till att jag skulle åka hem överhuvudtaget för att amningen skulle fungera fläckfritt först och helt utan amningsnapp (som de själva introducerade och sa att jag skulle använda!). Men det kan ju ta en dag, en vecka, två månader eller tillochmed aldrig att amningen fungerar.
Jag förklarade för henne att jag känner mig så fruktansvärt stressad av dem och är trött på att alla ger olika råd. Hon menade på att det skulle vara för tufft för mig att amma, pumpa och mata men jag gav mig tusan på att jag skulle minsann visa dem att jag är bättre än vad hon tror!

Jag valde då att åka hem efter tre dagar på BB.
Jag hyrde en bröstpump och har fått igång mjölkproduktionen jättebra sen vi kom hem. Vi har försökt amma så mycket vi kan och trots att Lydia fortfarande är lite trött för att orka suga länge och ordentligt (flaska är ju lätt för henne, hon behöver inte jobba själv och då är det klart att hon väljer det) så har det blivit bättre och bättre.
All stress och press jag kände på BB har lättat sen vi kom hem och stress är ju känt för att strula till amningen.
Visst har det stundvis varit väldigt jobbigt att var tredje timme först amma, sen flaskmatat med utpumpad mjölk och sen pumpa. 
Processen tar ju en timme och man hinner knappt klart innan det är dags att börja om igen. Speciellt på nätterna har processen känns extra tung men Daniel är helt fantastisk och hjälper till med allt han kan. 
Jag gör allt som krävs för min dotter och om det innebär att jag inte får sova på flera dygn så får det vara så.
Hur som helst. Vi fick en uppföljningstid för vägning på BB i fredags, två dagar efter vi kommit hem och där visade det sig att Lydia gått ner 10 gram. Barnmorskan vi mötte var underbar och jag var så glad över att jag slapp träffa den skeptiska sköterskan igen. Barnmorskan var inte alls orolig då Lydia precis bajsat och kissat innan vägningen vilket såklart påverkar vikten och tio gram är inte mycket alls, men det känns såklart tufft som mamma och man känner sig på något sätt dålig och otillräcklig. 

Sen dess har Lydia mer och mer börjat amma oftare och började rata flaskan för någon dag sedan. Efter varje amning har vi erbjudit flaska och hon har ätit men kräkts upp det strax därefter. Jag har varit så orolig över att det ska ha gjort att hon har gått ner ännu mer i vikt.
Men igår när BVC var här visade det sig att Lydia gått upp 100gram på tre dagar, sedan i fredags!
Trots att hon inte ätit på tre timmar innan vägningen och dessutom kissat och bajsat precis innan.
Mammas duktiga tjej!

Nu får vi skippa pumpning och flaska och bara amma och Lydia tar bröstet (med amningsnapp visserligen) jättebra! 
Jag är så lättad!  
Ett helt dygn utan flaska och pumpning nu!
Vi ska väga henne igen på torsdag och förhoppningsvis har hon gått upp ännu mer,
trots att hon bara ammas just nu.
Vi håller tummarna för det! 

Mammas älskade tjej, det finns inga ord för att beskriva den kärlek jag känner för dig.
Jag kommer göra ALLT för att du ska ha det allra bästa



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Our tiny miracle -

Amning och viktstress

Igår var BVC på hembesök och det var dags att väga lillan igen. Hon var ju lite liten när hon kom ut men gick bara ner totalt 60g efter födseln, trots att det är okej att de går ner 10% av kroppsvikten vilket i Lydias fall skulle innebära att hon hade kunnat gå ner nästan 290g utan att det varit någon fara.
Men det har däremot varit problem med amningen och maten. På BB var Lydia väldigt slö, vi skulle mata var tredje timme och ofta var hon så trött att hon inte orkade äta och några milliliter kunde ta lång tid innan hon fick i sig.
Hon har inte heller haft ork att suga på bröstet och får inget tag vilket gjort att vi får använda amningsnapp vid amning och pumpa för att ge bröstmjölk på flaska för att hon ska få i sig tillräckligt. Att suga på amningsnappen har också varit svårt för henne så det har mest blivit utpumpad bröstmjölk som hon fått.
Det har varit jättejobbigt för mig när min målbild under graviditeten har varit att få amma henne.
Jag var under graviditeten inte alls orolig för förlossning eller smärtan som många andra, det enda jag oroade mig över och var rädd för var att amningen inte skulle fungera.
Stundvis har jag känt mig väldigt nere för att det inte fungerat som jag hoppats på och önskat men har fått ett fantastiskt stöd av min underbara sambo som peppat mig och sagt att det kommer funka tillslut.
På BB mötte jag en del personal som i min mening stressade mig över Lydias vikt och mat och fick mig att känna mig som en sämre mamma pågrund av amningen vilket gjorde att jag kände en enorm press över att hon skulle ha gått upp vid varje vägning.
Personalbyten tre gånger per dag på BB och alla gav mig helt olika råd. "Amma innan flaska", "använd inte amningsnapp, det är dåligt", "amningsnapp är jättebra om de har svårt att få tag", "amma efter flaska" osv osv.
Som förstagångs-mamma kände jag mig förvirrad av alla olika råd och visste inte alls vad jag skulle lyssna på. Jag grät vissa dagar på BB för att jag bara ville därifrån..
När jag vid ett tillfälle glatt berättade för en i personalen att Lydia tog bröstet jättebra och sög ett litet tag blev jag misstrodd av henne som då ville att jag skulle bevisa genom att amma igen och väga innan och efter amning.
Såklart fungerade det inte bra, då jag kände mig så pressad och Lydia precis ätit. Hon fick iallafall i sig lite visade vägningen vilket bevisade att hon faktiskt sugit något. 
Denna sköterska var skeptisk till att jag skulle åka hem överhuvudtaget för att amningen skulle fungera fläckfritt först och helt utan amningsnapp (som de själva introducerade och sa att jag skulle använda!). Men det kan ju ta en dag, en vecka, två månader eller tillochmed aldrig att amningen fungerar.
Jag förklarade för henne att jag känner mig så fruktansvärt stressad av dem och är trött på att alla ger olika råd. Hon menade på att det skulle vara för tufft för mig att amma, pumpa och mata men jag gav mig tusan på att jag skulle minsann visa dem att jag är bättre än vad hon tror!

Jag valde då att åka hem efter tre dagar på BB.
Jag hyrde en bröstpump och har fått igång mjölkproduktionen jättebra sen vi kom hem. Vi har försökt amma så mycket vi kan och trots att Lydia fortfarande är lite trött för att orka suga länge och ordentligt (flaska är ju lätt för henne, hon behöver inte jobba själv och då är det klart att hon väljer det) så har det blivit bättre och bättre.
All stress och press jag kände på BB har lättat sen vi kom hem och stress är ju känt för att strula till amningen.
Visst har det stundvis varit väldigt jobbigt att var tredje timme först amma, sen flaskmatat med utpumpad mjölk och sen pumpa. 
Processen tar ju en timme och man hinner knappt klart innan det är dags att börja om igen. Speciellt på nätterna har processen känns extra tung men Daniel är helt fantastisk och hjälper till med allt han kan. 
Jag gör allt som krävs för min dotter och om det innebär att jag inte får sova på flera dygn så får det vara så.
Hur som helst. Vi fick en uppföljningstid för vägning på BB i fredags, två dagar efter vi kommit hem och där visade det sig att Lydia gått ner 10 gram. Barnmorskan vi mötte var underbar och jag var så glad över att jag slapp träffa den skeptiska sköterskan igen. Barnmorskan var inte alls orolig då Lydia precis bajsat och kissat innan vägningen vilket såklart påverkar vikten och tio gram är inte mycket alls, men det känns såklart tufft som mamma och man känner sig på något sätt dålig och otillräcklig. 

Sen dess har Lydia mer och mer börjat amma oftare och började rata flaskan för någon dag sedan. Efter varje amning har vi erbjudit flaska och hon har ätit men kräkts upp det strax därefter. Jag har varit så orolig över att det ska ha gjort att hon har gått ner ännu mer i vikt.
Men igår när BVC var här visade det sig att Lydia gått upp 100gram på tre dagar, sedan i fredags!
Trots att hon inte ätit på tre timmar innan vägningen och dessutom kissat och bajsat precis innan.
Mammas duktiga tjej!

Nu får vi skippa pumpning och flaska och bara amma och Lydia tar bröstet (med amningsnapp visserligen) jättebra! 
Jag är så lättad!  
Ett helt dygn utan flaska och pumpning nu!
Vi ska väga henne igen på torsdag och förhoppningsvis har hon gått upp ännu mer,
trots att hon bara ammas just nu.
Vi håller tummarna för det! 

Mammas älskade tjej, det finns inga ord för att beskriva den kärlek jag känner för dig.
Jag kommer göra ALLT för att du ska ha det allra bästa



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0