Välkommen vecka 19 ❤
Barnet:
Fostret är nu ungefär 22 centimeter långt, väger runt 280 gram och kan knäppa sina händer. Fostervattnet är tjockt och täcker hela fostret. Fostret har även fått små tunna hårstrån över hela kroppen som kommer falla av innan det är fött. Hårstråna skyddar den känsliga huden.
Bakom antagen för mjölktänderna finns nu även antagen för de permanenta tänderna som barnet ska få senare i barndomen.
Barnet ser nu ut som en färdig människa, men i miniformat.
Kroppen:
Nu går det att känna livmodern under naveln om du eller barnmorskan trycker försiktigt med handen. Livmodern är ungefär lika stor som ett nyfött barn.
Allteftersom livmodern växer måste det runda ligamenten som stödjer den tänkas utan. Ibland kan de uttändja ligamenten orsaka kraftig smärta eller diffus värk i runt bäcken, i magen och neråt låren.
Tankar och känslor föregående vecka (v.18):
Huvudvärken som har besvärat mig i flera veckor har äntligen försvunnit för att bara dyka upp då och då istället för dagligen.
De senaste 1-2 veckorna har jag istället besvärats av sura uppstötningar och känslan av att ha svalt massor med luft och behöva rapa (men inte kan) har fortsatt precis som under vecka 15-17. Jag knaprade Gaviscon tuggtabletter nästan varje kväll innan jag la mig men det hjälpte föga. Jag misstänker att det är magkatarren som kommit tillbaka (vilket har varit ett stort problem för mig under flera år och som jag dagligen åt Omeprazol för).
Tröttheten är tillbaka igen, men om detta beror på graviditeten eller att det är mycket att göra just nu på dagarna vet jag inte.
Vi har fortfarande inte känt några fosterrörelser, men då det är första graviditeten och jag dessutom har moderkakan i framvägg så är vi beredda på att få vänta ett tag till.
Under veckans gång började jag få mer och mer problem med smärta i ljumskarna och ilningar i underlivet. Om detta är foglossning eller bara växtvärk är jag vet jag inte, men än så länge är det helt hanterbart.
Tankar på förlossningen blev mer och mer förekommande, även om det är långt tid kvar.
Graviditeten känns fortfarande overklig och det är svårt att greppa att vi äntligen (förhoppningsvis) ska bli föräldrar. Vi hoppas att rutinultraljudet ska göra det hela mer verkligt. Snart har halva graviditeten gått!
