Det här med att blogga är väl kanske inte egentligen min grej. För snart en vecka sedan gick jag in i vecka 17, och det inlägget har inte kommit upp ännu och inlägget om de två babyboxarna som jag lovat er att skriva om har inte heller kommit upp ännu.

Jag önskar att jag hade kunnat säga att jag har haft fullt upp och inte hunnit men så är inte fallet. Däremot är orken helt bortblåst och all energi går åt till att plugga och sköta hemmet och hunden.

Sambon har fått dragit större lass här hemma nu och har ansvarat för matlagningen i några dagar, något som alltid varit "min uppgift".

Jag planerar så mycket, att laga den och den middagen, att städa, att rensa bland grejer, blogga med mera men inget blir av.

Idag har jag tvättat två maskiner tvätt, hängt upp kläder och vikt in förra veckans tvätt i garderoben. 

Efter det var all energi slut.

Som jag nämnt i något inlägg tidigare så känner jag mig som världens sämsta flickvän/sambo när jag inte orkar så mycket som jag vill.

Daniel är helt fantastisk som sliter hårt på jobbet för att sedan komma hem sent på kvällarna och få stå vid spisen när jag inte orkar.

Jag måste nog uttrycka min tacksamhet oftare, 

trots att jag varje dag försöker tacka för allt han gör så känns det inte tillräckligt..

Över till någonting roligare,

idag lyssnade vi på hjärtslagen på vårt lilla mirakel med dopplern vi har hemma.

Vi har försökt lyssnat tidigare men inte hört någonting, mest troligt pga moderkakan som ligger i framvägg och att det var för tidigt.

Men idag hörde vi alltså, helt fantastiskt!

Både jag och Daniel fick rysningar i hela kroppen när vi hörde det lilla hjärtat som slog så fort och starkt! ❤ 

Det här med att blogga är väl kanske inte egentligen min grej. För snart en vecka sedan gick jag in i vecka 17, och det inlägget har inte kommit upp ännu och inlägget om de två babyboxarna som jag lovat er att skriva om har inte heller kommit upp ännu.

Jag önskar att jag hade kunnat säga att jag har haft fullt upp och inte hunnit men så är inte fallet. Däremot är orken helt bortblåst och all energi går åt till att plugga och sköta hemmet och hunden.

Sambon har fått dragit större lass här hemma nu och har ansvarat för matlagningen i några dagar, något som alltid varit "min uppgift".

Jag planerar så mycket, att laga den och den middagen, att städa, att rensa bland grejer, blogga med mera men inget blir av.

Idag har jag tvättat två maskiner tvätt, hängt upp kläder och vikt in förra veckans tvätt i garderoben. 

Efter det var all energi slut.

Som jag nämnt i något inlägg tidigare så känner jag mig som världens sämsta flickvän/sambo när jag inte orkar så mycket som jag vill.

Daniel är helt fantastisk som sliter hårt på jobbet för att sedan komma hem sent på kvällarna och få stå vid spisen när jag inte orkar.

Jag måste nog uttrycka min tacksamhet oftare, 

trots att jag varje dag försöker tacka för allt han gör så känns det inte tillräckligt..

Över till någonting roligare,

idag lyssnade vi på hjärtslagen på vårt lilla mirakel med dopplern vi har hemma.

Vi har försökt lyssnat tidigare men inte hört någonting, mest troligt pga moderkakan som ligger i framvägg och att det var för tidigt.

Men idag hörde vi alltså, helt fantastiskt!

Både jag och Daniel fick rysningar i hela kroppen när vi hörde det lilla hjärtat som slog så fort och starkt! ❤