Sömlösa nätter, skrik och magproblem

Lillgrodan har problem med magen.
Vissa nätter är hon helt otröstlig.
Hon gråter och skriker och det skär i bröstet varje gång man hör det och man förundras över hur en så liten kropp kan innehålla så mycket gråt och komma upp i den decibel hon gör.
Vi vaggar och tröstar, erbjuder bröst och napp, ger magdroppar och använder pysventil.
Tillslut lyckas hon somna bara för att vakna upp gråtandes en halvtimme senare.
Daniel och jag byter av varandra och turas om med att vagga och låta henne sova på oss.
Inatt var en sådan natt.
Ingenting funkade förutom att sova på mammas bröstkorg och vaggas i oändlighet.
Själv vågar jag inte somna när hon ligger på mitt bröst, tänk om jag tappar henne?
Det blir som sagt dåligt med sömn för oss föräldrar också, och lägg då till att hon ammade klockan två, halv tre, klockan sex, kvart i sju och halv nio också. Däremellan ska man vagga, massera magen och försöka få några minuter till att själv blunda och sova en liten liten stund.
Det är tufft, men ingenting jag inte skulle göra tusen gånger om.
Allt för att Lydia ska få ro, få känna sig trygg och känna att vi alltid finns där i alla lägen.
❤ 

Här är hon trygg. I mammas famn.
❤ 

Vi ska påbörja ett test. 
Jag funderar på om hennes magproblem har ett samband med att jag äter choklad.
Det är tydligen vanligt att de små som ammas kan reagera på mammans intag av choklad och jag tycker att Lydias nätter med magproblem och skrik har fallit väl in med de dagar då en chokladbit slunkit ned.
Så igår åt jag min sista bit för ett tag framöver.
Återkommer med resultat efter cirka en vecka.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Our tiny miracle -

Sömlösa nätter, skrik och magproblem

Lillgrodan har problem med magen.
Vissa nätter är hon helt otröstlig.
Hon gråter och skriker och det skär i bröstet varje gång man hör det och man förundras över hur en så liten kropp kan innehålla så mycket gråt och komma upp i den decibel hon gör.
Vi vaggar och tröstar, erbjuder bröst och napp, ger magdroppar och använder pysventil.
Tillslut lyckas hon somna bara för att vakna upp gråtandes en halvtimme senare.
Daniel och jag byter av varandra och turas om med att vagga och låta henne sova på oss.
Inatt var en sådan natt.
Ingenting funkade förutom att sova på mammas bröstkorg och vaggas i oändlighet.
Själv vågar jag inte somna när hon ligger på mitt bröst, tänk om jag tappar henne?
Det blir som sagt dåligt med sömn för oss föräldrar också, och lägg då till att hon ammade klockan två, halv tre, klockan sex, kvart i sju och halv nio också. Däremellan ska man vagga, massera magen och försöka få några minuter till att själv blunda och sova en liten liten stund.
Det är tufft, men ingenting jag inte skulle göra tusen gånger om.
Allt för att Lydia ska få ro, få känna sig trygg och känna att vi alltid finns där i alla lägen.
❤ 

Här är hon trygg. I mammas famn.
❤ 

Vi ska påbörja ett test. 
Jag funderar på om hennes magproblem har ett samband med att jag äter choklad.
Det är tydligen vanligt att de små som ammas kan reagera på mammans intag av choklad och jag tycker att Lydias nätter med magproblem och skrik har fallit väl in med de dagar då en chokladbit slunkit ned.
Så igår åt jag min sista bit för ett tag framöver.
Återkommer med resultat efter cirka en vecka.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0