Inatt har jag haft en riktig vakennatt igen med fler vakna timmar än sovtimmar.

De senaste dagarna har jag druckit för lite vilket gör att jag vaknar upp på natten supertörstig och vaknar flera gånger med kramp i vaderna som gör att jag måste kliva upp ur sängen och gå lite för att det ska släppa. 

Vid dessa tillfällen så bävar jag ännu mer inför praktiken/jobbet som drar igång nästa vecka.

Hur ska jag orka med 9 timmars arbete fem dagar i veckan när sömnen blir störd, jag är trött och dessutom har foglossning som trappats upp ännu mer? Nu har jag ändå möjligheten att vara hemma några dagar i veckan då vi har hemmastudier, jag kan planera studierna så att jag får sova mer om sömnen på natten varit dålig och jag kan välja att inte gå ut och röra mig eller promenera de dagar när foglossningen är som värst. Den möjligheten försvinner när jobbet börjar och jag skulle ljuga om jag säger att jag inte är rädd för hur det ska gå.

Igår var det storstädning här hemma och trots att sambon gjorde i stort sett allt så låg jag ändå kvidandes i soffan hela kvällen med hemsk värk i fogarna och vid varje rörelse kändes det som att höfterna höll på att slitas isär.

Att dammsuga eller städa här hemma fungerar inte längre om jag inte vill vara orörlig med hemsk smärta i flera dagar efteråt.

Som tur är så har jag världens bästa sambo som tagit över allt som jag inte klarar av längre.

Han är verkligen en klippa! ❤ 

Idag hade vi min svärfar, hans tjej och min svägerska med sin man och sina två barn på besök för middag.

Det var jättetrevligt som vanligt.

Vi (jag och sambon) är dessvärre urusla på att ringa och besöka folk vilket gör att det ibland går månader innan vi träffar släktingar/familj.

Vi får försöka bli bättre på det. Speciellt när lillan kommer, då vill vi ju att hon ska få en bra relation med farfar, kusiner osv. 

Svägerskan är gravid hon med och beräknad ca en månad efter mig så det blev en hel del bebisprat idag.

Ska bli spännande att se om vi kanske ligger på BB samtidigt. Går jag över tiden och hon föder lite tidigare så finns ju risken ;)

Vid kl sju vinkade vi av alla gäster och sedan har vi plockat undan och myst i soffan.

Imorgon är det dags för glukosbelastningen och jag är riktigt nervös.

Vad ska jag hitta på de två timmar som jag måste vänta hos barnmorskan? 

Tänk om proverna inte är bra?

Resten av dagen imorgon måste jag plugga och hur ska det gå när jag hört att man brukar må riktigt dåligt efteråt?

Det återstår att se imorgon hur det går,

men håll tummarna för att alla prover är bra! 

Inatt har jag haft en riktig vakennatt igen med fler vakna timmar än sovtimmar.

De senaste dagarna har jag druckit för lite vilket gör att jag vaknar upp på natten supertörstig och vaknar flera gånger med kramp i vaderna som gör att jag måste kliva upp ur sängen och gå lite för att det ska släppa. 

Vid dessa tillfällen så bävar jag ännu mer inför praktiken/jobbet som drar igång nästa vecka.

Hur ska jag orka med 9 timmars arbete fem dagar i veckan när sömnen blir störd, jag är trött och dessutom har foglossning som trappats upp ännu mer? Nu har jag ändå möjligheten att vara hemma några dagar i veckan då vi har hemmastudier, jag kan planera studierna så att jag får sova mer om sömnen på natten varit dålig och jag kan välja att inte gå ut och röra mig eller promenera de dagar när foglossningen är som värst. Den möjligheten försvinner när jobbet börjar och jag skulle ljuga om jag säger att jag inte är rädd för hur det ska gå.

Igår var det storstädning här hemma och trots att sambon gjorde i stort sett allt så låg jag ändå kvidandes i soffan hela kvällen med hemsk värk i fogarna och vid varje rörelse kändes det som att höfterna höll på att slitas isär.

Att dammsuga eller städa här hemma fungerar inte längre om jag inte vill vara orörlig med hemsk smärta i flera dagar efteråt.

Som tur är så har jag världens bästa sambo som tagit över allt som jag inte klarar av längre.

Han är verkligen en klippa! ❤ 

Idag hade vi min svärfar, hans tjej och min svägerska med sin man och sina två barn på besök för middag.

Det var jättetrevligt som vanligt.

Vi (jag och sambon) är dessvärre urusla på att ringa och besöka folk vilket gör att det ibland går månader innan vi träffar släktingar/familj.

Vi får försöka bli bättre på det. Speciellt när lillan kommer, då vill vi ju att hon ska få en bra relation med farfar, kusiner osv. 

Svägerskan är gravid hon med och beräknad ca en månad efter mig så det blev en hel del bebisprat idag.

Ska bli spännande att se om vi kanske ligger på BB samtidigt. Går jag över tiden och hon föder lite tidigare så finns ju risken ;)

Vid kl sju vinkade vi av alla gäster och sedan har vi plockat undan och myst i soffan.

Imorgon är det dags för glukosbelastningen och jag är riktigt nervös.

Vad ska jag hitta på de två timmar som jag måste vänta hos barnmorskan? 

Tänk om proverna inte är bra?

Resten av dagen imorgon måste jag plugga och hur ska det gå när jag hört att man brukar må riktigt dåligt efteråt?

Det återstår att se imorgon hur det går,

men håll tummarna för att alla prover är bra!