Dagarna går i ett här hemma.

Samma sak varje dag, i stort sett. 

Det finns så mycket som jag borde göra, men ingenting blir gjort.

Speciellt viktiga saker, att ringa viktiga samtal och boka tid för dop men även "lätta" saker i hushållet såsom städning, boka nya tvätt-tider med mera skjuts på i all evighet.

Jag förbarmar mig själv ofta och undrar vart den produktiva Denise har tagit vägen. Hon som kunde vakna på morgonen med full fart, bestämd och driven och storstäda hela huset. Hon som kunde starta en morgon med att skura varenda list i hemmet, skura badrum och kök, planera bra middagar och avsluta kvällen med en kopp té, tända ljus och känna sig nöjd med vad hon åstadkommit under dagen.

Vart tog den kvinnan vägen?!

Hon försvann någonstans under graviditeten och jag hoppas på att hon kommer tillbaka snart. Jag är trött på mig själv. Trött på att inte känna samma driv som jag kände innan. Nu, om någonsin, borde jag väl känna det?

Lillan tar sovmorgon varje morgon och därför gör jag det med. 

Jag somnar sent varje kväll, mest för att jag tycker det är så skönt när både sambo och bebis sover, det är då jag andas. Då får jag min tid för avslappning, slösurfar och bara tittar på mina två sovande kärlekar och fylls med så mycket lycka.

Men de tre senaste kvällarna har nattningen av Lydia tagit flera timmar och jag har hunnit blivit tvär-trött innan hon ens fått en tanke på att somna. Hon totalvägrar att somna, hon ligger hellre vaken och jollrar i två timmar till när jag tycker att det är sovdags.

Jag försöker förgäves säga till henne att på natten ska man sova, mamma är trött, nu är det läggdags men det lyssnas till ungefär lika mycket som man kan förvänta sig av en tre månaders bebis.

Vi kliver sedan upp på morgonen, gör kaffe och myser/gosar/pussas i några timmar innan hon förhoppningsvis sover en liten stund medan mamman passar på att ordna disken och när hon vaknar igen är det mer mys och lite lek i babygymmet innan pappan kommer hem.

Då blir det, om lillan tillåter, lite serietittande och vi äter middag innan det återigen är dags att lägga sig och hoppas att lillan olikt tidigare kvällar ska bestämma sig för att somna direkt.

Så börjar dagen om..

Om lite mindre än tre veckor har Daniel semester i tre veckor och vi åker till Herrfallet för husvagnssemester och mys med Lydias mormor och morfar.

Jag längtar så enormt mycket.

Sol och god mat.

Det ska bli skönt med ett avbrott i vardagen och att få spendera hela dagarna med pappan, vår alldeles egna lilla familj ❤

Dagarna går i ett här hemma.

Samma sak varje dag, i stort sett. 

Det finns så mycket som jag borde göra, men ingenting blir gjort.

Speciellt viktiga saker, att ringa viktiga samtal och boka tid för dop men även "lätta" saker i hushållet såsom städning, boka nya tvätt-tider med mera skjuts på i all evighet.

Jag förbarmar mig själv ofta och undrar vart den produktiva Denise har tagit vägen. Hon som kunde vakna på morgonen med full fart, bestämd och driven och storstäda hela huset. Hon som kunde starta en morgon med att skura varenda list i hemmet, skura badrum och kök, planera bra middagar och avsluta kvällen med en kopp té, tända ljus och känna sig nöjd med vad hon åstadkommit under dagen.

Vart tog den kvinnan vägen?!

Hon försvann någonstans under graviditeten och jag hoppas på att hon kommer tillbaka snart. Jag är trött på mig själv. Trött på att inte känna samma driv som jag kände innan. Nu, om någonsin, borde jag väl känna det?

Lillan tar sovmorgon varje morgon och därför gör jag det med. 

Jag somnar sent varje kväll, mest för att jag tycker det är så skönt när både sambo och bebis sover, det är då jag andas. Då får jag min tid för avslappning, slösurfar och bara tittar på mina två sovande kärlekar och fylls med så mycket lycka.

Men de tre senaste kvällarna har nattningen av Lydia tagit flera timmar och jag har hunnit blivit tvär-trött innan hon ens fått en tanke på att somna. Hon totalvägrar att somna, hon ligger hellre vaken och jollrar i två timmar till när jag tycker att det är sovdags.

Jag försöker förgäves säga till henne att på natten ska man sova, mamma är trött, nu är det läggdags men det lyssnas till ungefär lika mycket som man kan förvänta sig av en tre månaders bebis.

Vi kliver sedan upp på morgonen, gör kaffe och myser/gosar/pussas i några timmar innan hon förhoppningsvis sover en liten stund medan mamman passar på att ordna disken och när hon vaknar igen är det mer mys och lite lek i babygymmet innan pappan kommer hem.

Då blir det, om lillan tillåter, lite serietittande och vi äter middag innan det återigen är dags att lägga sig och hoppas att lillan olikt tidigare kvällar ska bestämma sig för att somna direkt.

Så börjar dagen om..

Om lite mindre än tre veckor har Daniel semester i tre veckor och vi åker till Herrfallet för husvagnssemester och mys med Lydias mormor och morfar.

Jag längtar så enormt mycket.

Sol och god mat.

Det ska bli skönt med ett avbrott i vardagen och att få spendera hela dagarna med pappan, vår alldeles egna lilla familj ❤